uppdatering

På bloggen skriver jag i enkel dagboksform vad jag gör och tänker. Välkommen att dela min resa!
Just nu har bloggen en paus. Eventuella kommentarer skickas automatiskt vidare till min e-post.

lördag 30 november 2013

En fredagkväll som chaufför

Ett barn har cirkusshow samtidigt som ett annat ska hämtas från handbollsträning på andra sidan stan. Det tredje leker pirat och dödar några hajar, innan nattningen börjar på hemmaplan...
Det föll på min lott att agera taxi på fredagskvällen. Uppdraget var i teorin enkelt, jag skulle bara hitta till två olika skolor i Uppsala och deras respektive gymnastiksalar. Men har man stans sämsta lokalsinne, så är det en utmaning. Jag fick en grundlig genomgång av kartan och vilka vägar man skulle åka och jag hade kartan med mig i bilen (GPS-en kommer inte överens med mig, så den satte jag inte igång).
Jaja,  barnen och jag fick se Uppsala by night medan vi prövade några olika avfarter och vände i några olika återvändsgränder. Men i slutändan gick det bra och alla kom både fram till, och hem från sina aktiviteter i rätt tid. Dessutom fick jag både se en fantastisk cirkusshow och några riktigt snygga handbollsanfall.
Kvällen avslutades med att vi glufsade i oss lite popcorn innan vi stupade i säng.

Nästa morgon klockan nio åkte vi till cirkusträning respektive handbollsmatch igen...

onsdag 27 november 2013

Prioriteringar

Ibland måste man backa lite och göra omprioriteringar. Jag har haft som mål att inte ha några rester eller omtentor på kurserna som jag läser. Det har fungerat hittills, men nu måste jag låta några PM och en hemtenta bero till ett senare tillfälle.
Det känns bra att ha bestämt sig för det och att inte pressa mig för mycket, just nu. När man blir alltför stressad är det ofta förmågan att se vad som är viktigt och bråttom jämfört med vad som faktiskt kan vänta, som minskar. Då kan man behöva hjälp av en vän för att reda ut det, och kanske göra en prioriteringslista.

fredag 22 november 2013

borgerlig begravning

En avlägsen äldre släkting har avlidit och idag sade vi vårt farväl till henne. Det var första gången som jag var på en borgerliga begravning. Det var lite annorlunda med dikter istället för bibelord och avsaknad av överlämnande.
Å andra sidan var psalmerna kristna, då de bland annat handlade om Kristi födelse och om Guds fantastiska godhet, och dem hade personen i fråga hade själv valt ut till sin begravning. Själv kunde jag inte låta bli att be till Gud att ta hand om henne på allra bästa sätt trots att hon, av någon anledning, valt att gå ur svenska kyrkan och inte kunde få en kyrklig begravning.
En mycket fin, ödmjuk, varm, humoristisk, optimistisk, nydanande och empatisk medmänniska har lämnat oss, sörjd och saknad av många. En förebild både som forskare och människa.
Vila i frid.

tisdag 19 november 2013

evolution och bibel

Idag hamnade vi i en spännande diskussion om hur Gud är inblandad i evolutionen, människans tillkomst, survival of the fittest och syndens uppkomst hos det mänskliga släktet. Det är precis det som jag går och funderar på just nu, så det passade mig perfekt att prata om. Det visade sig att vi fem stycken runt lunchbordet hade mycket olika uppfattning om vad vi tror, så det blev en mycket intressant diskussion. En liten bit till på väg i mina funderingar kom jag.

Annars är det grekiskan som upptar med mesta hjärnkapaciteten. Grammatiken är verkligen inget att leka med, och det är otroligt många olika ändelser som man ska lära sig utantill för att kunna översätta meningar på ett riktigt sätt. Och så finns det förstås ord som kan översättas på olika sätt, vilket gör att vissa (centrala) texter kan få olika teologisk innebörd. Det är både spännande och frustrerande....

fredag 15 november 2013

studier & familj

Jag lunkar fram i en förkylningsdimma på halvfart.
Men vissa saker är bra att vara med på ändå. Idag hade jag en omtenta, som jag både lyckades ta mig fram till och klara av.
Annars ligger jag lite efter i plugget just nu. Grekiskan rusar framåt i dubbelt tempo jämfört med min inlärningshastighet. Och kursen i Sv kyrkans tro och liv kräver många PM, gruppuppgifter och en hemtenta som jag har svårt att se att jag kommer att hinna med inom utsatt tid.

På hemmaplan testar treåringen gränserna för hur länge man kan bråka om påklädning på morgnarna, hur mycket godis och popcorn man kan tjata till sig, osv.
Det är dags att göra en omprioritering och värdera vad som är viktigast att ägna sig åt, och vad som kan anstå.

onsdag 13 november 2013

Tacloban

En väninna till mig bor i Tacloban, där tyfonen var som starkast. Nu har jag fått reda på att hon och hennes familj lever, men de saknar mat och vatten och deras hus är helt förstört.
Som jag förstår det är ca 9 miljoner människor i Filippinerna direkt påverkade på något sätt an denna katastrof, men alla är vi indirekt påverkade och oroade.
Om detta på något sätt skulle kunna bringa något gott med sig, så är det väl att människorna som förhandlar på toppnivå om åtgärder och åtaganden för att minska den mänskliga, negativa påverkan på klimatet, tar bort sin prestige och får något ut händer. Men det återstår att se.

måndag 11 november 2013

Hösthumör

Livet lunkar på.
Höst och mörker gör åtminstone mig lite segare än vanligt. Det är svårt att uppbåda någon större entusiasm för något, eller att tänka djupsinniga och kloka tankar som är värda att delas.

Idag fick vi tillbaka den andra deltentan i grekiska. Den var svår och vår professor är mycket noggrann i sin rättning... Men det verkar som att de flesta har klarat godkänt iallafall.

I går var det den tjugofjärde söndagen efter trefaldighet och temat var De yttersta tingen. Alltså, Hur det kommer att vara precis innan Jesus återkommer. Och det glädjande hoppet om ett evigt liv efter detta. Det känns bra att trösta sig med, när man känner sig lite kraftlös. Den här perioden an mitt liv är en mycket liten del i det stora hela.

fredag 8 november 2013

Det var på tiden...

Att lillan fick en giftfri tandkräm, en nappflaska i glas och en napp i naturgummi. Lite bättre för miljön och för hennes hälsa. Det bästa vore förstås att hon slutar med både napp och välling, men så långt har vi inte inte kommit i våra förhandlingar än...

lördag 2 november 2013

att minnas, att sörja, att glädjas

Alla helgons tid.
Och tid för att minnas och hedra våra döda släktingar och vänner.
Själv sörjer jag särskilt min mamma, morbror och farmor som har dött under de senaste fyra åren. I morgon vill jag besöka en kyrkogård och ägna min uppmärksamhet åt alla de människor i min närhet som jag mist under livets gång. Tända ljus och be en bön. Sorgen ser annorlunda ut hos människor och uttrycks på olika sätt. Man kan sörja olika människor på olika sätt. Men ofta följer sorgen vissa faser som i stort sett är allmängiltiga.

Denna söndagens tema är Vårt evighetshopp. Nu har vi möjlighet att sätta vårt hopp till Kristus, uppståndelsen och löftet om det eviga livet som han bjuder in oss till. Rosenius gav en fin bild på hur våra kroppar kommer att återuppstå på den sista dagen. Han jämförde med ett frö som vi sår i jorden på hösten och som sedan uppstår och växer på våren. Det som syntes litet och dött har liv och kropp i sig. På samma sätt ligger vi i våra gravar, förmultnar och ger liv och näring till naturen, och så småningom, när det är dags, låter Gud oss växa upp igen ur våra viloplatser och komma till honom. Ett evighetens hopp.